Bildbevis!

Alltid när jag ska göra något viktigt kommer jag på att göra något annat. Som idag har jag bestämt mig att ta itu med alla skolarbeten som hopar sig, men istället började jag bläddra igenom alla mina fotoalbum och jag tror jag skrattar ihjäl mig! Jag tänkte dela med mig av några foton från min gyllene ungdom, mest för att bevisa åt mina arbetskamrater att mitt hår har nångång varit långt, tjockt och ofärgat. :)

Jag känner just nu att jag har allt för mycket stress, mest emotionell stress - som tär på mig. Jag är konstant trött och drar med en huvudvärk som alltid börjar kl. 15 och slutar först när jag äter något sött. Jag har en tendens att äta ohälsosammare när jag är stressad, och eftersom jag nu redan börjar känna av varningssignalerna måste jag börja varva ner - för jag vill inte må lika dåligt som jag gjorde ifjol om våren.

Så att bläddra i gamla album fick mig att glömma vardagen för en stund. Och jag kan säga er, jag hade nog de bästa ungdomsåren man kan ha. Visst grät man över sin första riktiga kärlek, och säkert grälade man med föräldrarna, men jag kan lova er - jag tror att jag skrattade varenda dag!

Jag kan inte minnas när jag senast skrattat så att tårarna sprutar...det tycktes vara lättare förr. Nåja, nog snackat och mera action. Här kommer mina bildklipp. De är inte av bästa kvalitet, för när jag var ung fanns inga digikameror, och jag äger ingen scanner heller så jag har fått kopiera dem med min kamera.

Det bästa med att ha många syskon när man bor hemma är att om en är sjuk - är alla sjuka. Här är jag och min syster Hannele dunderförkylda, och hemma från skolan. Då gick vi i gymnasiet. Något år efter detta gifte sig min syster och flyttade hemifrån, det kändes mycket konstigt.

Vi tre snusmumrikar var oskiljaktiga under hela gymnasietiden, och dessa två var min allra bästa vänner - Jag, Anna och Johanna.

Denna tid var det också modernt med "flygande ögonbryn" som min syster kallade dem. Jag och Johanna noppade bort alla bryn vi hade och målade dit två fula streck istället. HAHAH! Och detta blev jag retad för av min syster. Själv trodde jag att jag var cool.

Mari är min kusin och vi var oskiljaktiga under hela högstadietiden. Oj, vad roligt vi hade, och man ser minsann att vi är hemma från landet för såhär såg vi ut på midsommarafton när vi gick på 8:an. (kan aldrig tänka mig att dagens 8:or skulle fjanta sig som vi gjorde) Våra vägar har skiljts åt sedan vi började i olika skolor och startade egna liv, men vi skrattar minst lika mycket varje gång vi träffas. Blod är ju som sagt tjockare än vatten :)

Här visste man inte av någon stress, utan livet var alltid en dans.

Jag och min kusin Mari igen vid Perho. Det var Mari som lärde mig äta torra nudlar, bara en av hennes livsvisdomar jag fått ta del av :)

Jag, syster Tina och Selina. Oj, om man hade lika långt hår än. Det bästa också med att ha många syskon är att man alltid har vänner runtomkring sig som man kan lita på i vått och torrt. Always my sister - forever my friend. Dessutom har jag också tre bröder, som alltid ställt upp och beskyddar oss från faror :D I dagens läge klarar vi faktiskt av att beskydda oss själva, men om bilen sviker kan man alltid ringa och be om hjälp :p

Visst har livet ändrats mycket under åren som gått. Tänk att det snart är 11 år sedan vi tog studenten! Många gånger när jag tittar på Laris dotter, som nu går på 8:an tycker jag att jag själv nyss gått på 8:an, men det är ju faktiskt evigheter sedan. Usch, vad gammal man är.
Men vad kul det är ändå, att kunna blicka tillbaka med gamla foton, och minnas tillbaka tack vare alla minnen man har. Det skulle vara kul att nån gång sätta sig ner med de personer man spenderat hela sin ungdom med, och konstatera hur våra liv ändrats. Som ung satt man där, och hade klara planer på hur livet skulle bli, men åtminstone trodde inte jag för 15 år sedan att jag skulle vara den person jag är idag. Det är komiskt, hur livet tar sina vändningar.