... i något sånär skick. Ingen feber nu, och mindre slemmig. Jag orkar stå på egna ben och kan ta mig upp för trappan utan större andningsbesvär. Och jag har inte kvävts i mitt eget slem, fast jag många gånger trott det.
Usch, jag har trott att den här veckan skulle ta kål på mig men nu just känns det som om jag orkar kravla mig iväg till jobbet imorgon. Eller jag MÅSTE, för man blir inte bra till 100 % om man bara ligger hemma och väntar ut förkylningen. Jag borde få lite frisk luft också, men det tar för mycket på ögonen att stå ute i snön.
En annan sak jag borde göra är att handla hem något att äta. Vi har exakt ett halvt smörpaket i kylskåpet, och man tycker ju att gubben kunde ha handlat hem när jag är sjuk men han har varit i ännu sämre skick än mig, så här har vi legat och huttrat och snorat om varandra i flera dagar utan mat.
Insnöade är vi också, eftersom man inte har haft krafter att skotta snö. Och här har det minsann snöat.
Nu tycker man att jag har haft min ranson av förkylningar för i år...Och jag som trodde jag skulle klara mig undan med en ynka bihåleinflammation...HAHA - så naiv man kan vara. Bihåleinflammationen var inget jämfört med dethär.
Oj, vad det ska bli skönt att få komma tillbaka till jobbet, och att få träffa folk igen.. Kanske nästa vecka man till och med klarar av att träna igen.
Imorgon börjar de annars bygga vår bil som nu har stått i 7 veckor. Få se vad de hittar. Bogseringsbilen borde vara här när som helst.
Welcome back! Ses imorn! :)
SvaraRadera