Hade helt glömt bort...

Att jag en gång i tiderna tyckte att Nordman var bra.  :)  Nu när jag lyssnat lite noggrannare, tycker jag nog det fortfarande.


I nattens sista timma


Sitter du i mörkret och sörjer det som var


Så fastnar du i tiden, fast ingenting finns kvar

Du slår dig själv i bojor, som du smitt av bitterhet

Och ingen tar sig in i din värld av ensamhet



Livet kan vara din vän först när du lever

Ödet kan formas igen, bojorna brytas än

Döden ska komma till dig, vem är förskonad

Om du är nöjd eller ej, hämtar han dig ändå



I nattens sista timma, när lågan flämtat till

Då vaknar också döden och frågar vad du vill

Han väntar där i mörkret som tätnar i ditt hus

Befriar dig från skuggor och blåser ut ditt ljus



Livet är bara ett lån, du är en låga

Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig

Håll den så länge du kan, liv är att våga

Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig



Vad finns kvar av det du hade då

I en tid som inte längre finns

Väntar livet i det stora blå

När du vågat lämna allt du minns



Livet är bara ett lån, du är en låga

Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig

Håll den så länge du kan, liv är att våga

Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig