Tillbaka till vardagen!

 Ja, det har minsann tagit mig några dagar att återställa mig efter vår Irlandsresa. Jag har varit så trött så trött, och så lider jag lite av semesterblues för vi hade minsann en bra resa, och det blir ju inte bättre att gubben lider av samma dilemma och hela tider säger " för en vecka denhär tiden gjorde vi det eller för en vecka denhär tiden var vi där. Jag kommer ABSOLUT att resa tillbaka till Irland. Nästa sommar blir det antagligen Kroatien / Polen för vår del, men efter det väntar Norra Irland.

Här är vi och vandrar i Wicklow mountains. Resan hit hade jag ordnat redan hemifrån, annars kunde det ha blivit lite knepigt. Man får pussla lite, men vi tog tåg från Dublin till Rathdrum och sedan bil därifrån till Glendalough. Blev en heldagsutfärd på 13 timmar :)

Jag och min älskling på en av de vackraste ställen jag sett. Breathtaking!

Mountainbiking i Ballyhoura mountains. Här fick man också pussla ihop lite för att ta sig dit, och en tur var jag tillochmed rädd att cyklandet inte skulle bli av för vår del. Vi tog först buss från Cork till Charleville, och därifrån taxi till Ballyhoura. Det var svårt att hitta taxi den tiden på dygnet, men som tur var fick vi syn på en. 35 km cyklade vi, 290 m över havet. Uppåt uppåt, motsvarade ca 100 km vanlig cykling. Jag har aldrig haft sån värk i bena som efter denna cykelutfärd.

Cliffs of Moher, absolut värt att se men att sitta 9 timmar i en buss som luktar urin gjorde det mindre trevligt. Mina byxor luktar fortfarande urin fast jag tvättat dom! Usch.


I tisdags landade vi i Finland och efteråt har jag bara sovit och latat mig. Jag antar att det ständiga resandet från ställe till ställe tog lite väl på krafterna, plus att jag har jobbat hela sommaren och bara VÄNTAT på semester så jag är lite utmattad. Har dock orkat dra mig ut på 2 korta joggingturer och slarvat fram hantlarna, och idag byggde jag en helt ny lya åt Holger :) Men först nästa vecka börjar jag träna PÅ RIKTIGT igen.


Från en sak till en annan, jag kommer ihåg förr när jag gick i gymnasiet och jobbade vid sidan om så talade alla kvinnor jag jobbade med om sina män med frasen " han jag bor med", och jag kommer ihåg att detta retade mig innerligt. Varför kallar man sin make för "han jag bor med"? Är han inget annat? Så om ni tycker att det låter konstigt när jag pratar om "gubben" när jag pratar om min sambo, så är det bara för att jag hatar frasen " han jag bor med". Även om vi inte är gifta, så är han mer än en rumskompis. Praktiskt taget är man nästan som gift, även om man inte hunnit ta sig till kyrkan och gifta sig ännu. Så ni får stå ut med att Lari är min "gubbe".

Fortfarande 2 veckor semester kvar
Vad ska man göra?
Något?
Eller ingenting?
I alla fall så tänker jag på dig, M.
Hör av dig om du vill ha sällskap.