Plötsligt...

...fick jag en hemskt stark saknad av mina vänner. Vet inte när jag senast skulle ha träffat nån av dem. Ju äldre man blir (nu låter det som om jag vore in my 80's), desto längre blir det mellan våra träffar. Alla har man så olika liv, nu när man ska låtsas vara vuxen och allt :)
Saknar att bara få skratta över en kopp kaffe och snacka skit, eller dansa natten lång. Tror att jag fått en för stor dos av släkt och sambo på sistone.

Men det bästa är, att fast man inte träffas lika ofta, och inte vet vad som hänt dem varje minut och varje dag, är det ändå samma gamla vän när man äntligen ses igen. Och det känns som om man aldrig varit ifrån varandra.