En sån här vacker måne lyste över vårt hus när jag kom hem ikväll. Den var ovanligt stor och gul som en äggula. Väldigt vacker. En sång började genast surra runt i huvudet som min mamma alltid sjöng åt mig när jag var liten:
"Månen vandrar på fästet blått,
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag under stund om så
och knäpper sakta på lutan.
Vad du är lycklig, du måne klara
som får så högt över jorden vara
och blott se på,
och blott se på..."
Kvällar som dessa önskar man att man hade en systemkamera.
Voi tuota isoa juustopalloa..TÄYSIkuu..minun vihollinen! :/ Onhan se hieno, mutta en saa nukuttua..byääh! :´D
SvaraRadera