2013-01-02

Mina damer och herrar

Jag har nu själv utnämt mig till:


...man tycker ju att jag som nyårslöfte kunde lova att uppdatera min blogg oftare, och berätta om alla spännande saker som händer i mitt liv.
Men det händer INGET! Jag är UTTRÅKAD! Jag har inget hus att bygga eller några bebisar på kommande. Knappast orkar någon läsa om mina träningspass eller vad jag handlat på prisma idag. Ingen vill höra om hur det går i skolan. Ingen orkar höra om mitt tjat på hur trött jag är på dagens fjortisar och hur jag alltid konstaterar att när jag var ung var allt bättre, och jag var minsann inte alls lika löjlig. Jag har inga resor på kommande eller något annat roligt. Och så länge ett Prisma-besök är dagens höjdpunkt, förstår ni att det faktiskt inte händer något i mitt liv nu just.
Så medans det inte händer något, får ni stå ut med att min blogg antagligen också blir årets tråkigaste blogg 2013 i NinaBlog-Awards. Och om det mot förmodan skulle råka hända något spännande, så lovar jag att berätta det ALLRA först här:)

Nej, jag är inte nere eller deppad. Jag bara njuter av vardagen.

3 kommentarer:

  1. Vad har du för mål/utmaningar för det nya året? Ett av mina mål är att bli bättre på finska, det kanske inte du har ;) Kusin Mari

    SvaraRadera
  2. Kära kusin Mari.
    För länge tillbaka hade jag som mål att jag ska springa maraton innan jag fyller 30. Jag var på god väg förra året, men som det ser ut nu kommer jag inte att klara det eftersom jag(vi) fyller 30 i år! :)Så jag måste kanske skjuta upp det till att nångång i 30 års ålder ska jag springa helmaraton :D Men kanske man ändå kunde försöka...
    Mitt enda nyårslöfte var att minska på saltet, eftersom jag saltar allt jag äter :) Största delen av mig måste förstås satsa på skolan, hur tråkigt det än låter. För när skolan är över kan jag satsa mera på det ja egentligen drömmer om - att göra min egen sagobok:) Och när skolan är över ska jag också resa mera. Lari och jag har ju funderat på att luffa runt i Asien, men där kommer ju förstås den tomma plånboken emot...
    Kanske man också borde fånga dagen mera, och göra sig av med sina rädslor. Min höjdskräck har jag övervunnit, kanske jag 2013 skulle ta itu med min orm- och bifobi :D Då är det ju ypperligt att jag bor här i Dalabäck :p

    SvaraRadera
  3. Ett maraton är långt, riktigt långt. Att få sig motiverad att träna längre sträckor, är säkert det tyngsta. Har också som mål i år att springa, inte hel utan halvmaraton och under 2h helst, få se vad det blir av det. Skriv gärna på bloggen, hur du lägger upp din löpning ifall du börjar träna till maraton, om du varit på någon löprunda el. något annat sportligt, gillar att läsa sådant och blir taggad att ta en länk.
    Känner en dam här i Sundby som skrivit och illustrerat en bok om en gris som de haft från kultning till sugga. Den har inte kommit ut ännu, väntar på den. Tror också du skulle få till en fin sagobok!
    Ormar annars, finns ormar här runt knutarna, har sett ett par döda och det gått bra, men vet inte hur jag skulle reagera om jag skulle se en levande. Mari

    SvaraRadera