Vuxen

Har ni någon gång tänkt på att det inte alls är så lätt att bli vuxen egentligen? Ja, man kan väl räkna sig som vuxen när man fyller 30 om två månader.
Förr när man var liten, skilt tonåring, väntade man bara på att man skulle bli vuxen och få göra som man vill. Mn förstod inte hur lätt man hade det. Största bekymret man hade var om man inte fick ett par märkes-jeans eller FILA skor just den dagen då man ville ha dom..Eller att pojken man var kär i var kär i någon annan (som om det vore hela världen). Varje gång man var ledsen räckte det att man grät en stund i mammas famn så var alla sorger borta.

Nu, när man är vuxen har man hela tiden något att fundera på. Man bekymrar sig över nära som inte har det så lätt och börjar själv må dåligt, det finns en massa saker som MÅSTE göras. Skulder ska betalas, huset ska underhållas. Man ska hinna träna och se någorlunda normal ut när man beger sig iväg på morgnarna. Man känner press från jobbet. Man känner press från studier. Man känner press på att man borde ha familj för att alla andra har det redan, och de som redan har familj har även full ruljans hemma och bär bekymmer över barnen. Det är bilar som krånglar och räkningar som dimpar in som en trevlig överraskning.

Ibland vill man bara sätta sig på en stubbe, skrika rakt ut. Sen går livet vidare.