2013-10-23

Mörker

Har ni någon gång tänkt på, att vissa frivilligt gömmer sig i mörkret, medan andra ofrivilligt hamnar i ett mörker. Vissa söker sig till mörkret, och känner sig trygga där, medan andra kippar andan i mörkret och bara vill därifrån.
Jag har inte uppdaterat min blogg på länge för jag har ärligt talat inget att komma med. Vi jobbar aktivt med vårt examensarbete och det går faktiskt bra.
Jag är trött. Jag är ledsen. Förtvivlad ibland. Frustrerad över att jag inte kan göra något. Så jag har inget glädjande att berätta här på bloggen nu just.

Igår var jag en av dom som sökte mig till mörkret. Jag for ut på en länk i kolmörkret. Jag behövde få andas. Jag behövde känna mörkret omsluta mig. För en stund ville jag inte synas, jag ville bara vara. Och det var skönt. Den iskalla vinden rev i ansiktet, jag frös fast jag sprang och det var det enda jag då kunde tänka på.

Jag är inte särskilt religiös. Jag tror på Gud, men jag tror antagligen inte som du. Men jag tror att om vi alla bad gemensamt om att de som just nu är i ett fullständigt mörker skulle få ta sig därifrån, så kanske det skulle hjälpa. Så det kan vi väl göra? Hoppas och be.

Kram till dig min vän.


2 kommentarer:

  1. låter allvarligt. Hoppas ljuset tar över.
    Den där bilden är förresten jättefin!
    kram kram marge

    SvaraRadera
  2. Allt har sin tid och jag ska be för DIG och alla de som befinner sig i mörkret (har själv varit där för en liten tid sedan och tog mig ur det genom att acceptera situationen, försöka tänka på att det sku komma en ljusare dag och sen tog jag mig tid att bara vara själv och göra något jag tyckte om.) Jag är inte alls förvånad över att du känner så där för du har ju enormt mycket med skolarbetet och sen att kroppen din inte klarat av att träna som du vill. DET BLIR NOG BRA EN DAG SKA DU SE -DU ÄR VÄRDEFULL, DU ÄR ÄLSKAD, DU ÄR OMTYCKT mest av allt av GUD!
    Hälsn. en 82:a från byi

    SvaraRadera