Igår somnade vår älskade vän och arbetskompis Monica in.
Det lilla ordet varför har blivit så stort,
så stort att det finns inga svar,
det ropar i hjärtat som alltid det gjort
hos den som finns sörjande kvar:
Säj, varför kan jag bara se
att mörkret ingen ljusglimt har
säj, varför får det svåra ske,
säj, när får alla varför svar..?
Jag finner inga ord. Vila i frid Monica.
Ei ole vastauksia, ei löydy sanoja... Hiljaisuutta, kyyneleitä, kauniita muistoja.... <3
SvaraRaderaNiin...olis jo maanantai <3
Radera:( styrkekramar till dej å all demde adä du jobbar me som förlorat en fin arbetskompis!!
SvaraRaderaTack vännen!
SvaraRadera/ Nina